En puls på 180

Stämningen och spänningen har blivit lite tyngre. Efter ett stopp för lite mat, åker vi sakta med säkert iväg för att fortsätta färden mot treriksröset, men efter bara en bit sitter jag (sara), Emelie och Anton i bilen som senare kom att krocka med en ren. Man hinner få så många tankar inom så få sekunder, men vi klarade oss helt oskadda. Pulsen han stiga rejält, men den börjar sakta men säkert komma tillbaka till vanligt tillstånd. Aldrig vill jag vara med om det en gång till.

Nu efter telefonsamtal och prat så ska vi försöka röra oss uppåt i landet. Följebilen är dock inget att ha kvar.

Uppdatering kommer senare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0