genomsverige

Det är med smärta i knät jag tvingas avbryta cyklingen redan efter två dagar.
Som tidigare nämt så började mitt knä kärva under gårdagens vägarbete just före Moskosel.
När jag begav mig ut på den dåliga vägen känndes allt bara kanon och fyra mil senare hade jag svårt att använda högra benet.
Efter en god middag i Moskosel begav jag mig med gott mod och nästan oförskämt pigga ben mot Arvidsjaur.
Redan efter en mil tog det helt stopp. Knät gjorde så ont att jag inte ens kunde plåga benet att röra sig.
Det hela slutade med att jag cyklade dom sista tre milen endast med hjälp av vänsterbenet och lät det högra hänga fritt.

Idag på morgonen steg jag upp med förhoppningen att knät skulle ha blivit bättre men klarade inte ens att ta på mig skorna.
Min älskade flickvän fick tom lov att hjälpa mig ut ur tältet.
Känns lite konstigt att över en dag bli 80 år äldre :)

Såhär efter ett antal timmar och massa tårar av besvikelse så känns det iaf lite bättre.
Och jag skulle vlija tacka alla som ställt upp och stöttat mig. Jag är otroligt tacksam för att jag fick chansen att försöka ta rekordet. Kanske att jag försöker igen om några år. Det är verkligen inte helt omöjligt och kanske tom troligt.
Speciellt tack till:

Mina sponsorer:
Cykel och fiskecenter
Hydramobil
Säterhill data

Mina älskade vänner och bekanta som verkligen peppat och trott på mig hela tiden.

Min familj och min underbara Emelie som alla alltid finns där vid min sida.

Även tack till er alla som följt mig på bloggen denna stund och visat intresse. Antalet besök varje dag har bara ökat och det värmer mitt hjärta att så många engagerat sig i min resa.
Tusen tacka alla och på återseende

/Anton